En digital berättelse, en twist på Bockarna Bruse.

utvecklat en unik förmåga att med hjälp av vårt språk och med hjälp av berättelsens form förhandla

fram  sociala  överenskommelser  och  genererat  kunskapsöverföring  mellan  generationer. 

Tre hungriga troll.

Att göra en digital berättelse är både lätt och svårt, det finns massor av hjälpmedel så barnen och jag kan snabbt hitta på en saga och få en digital version av den i tex Puppet Pals, iMovie eller Book Creator med hjälp av de karaktärer som finns inbyggda i appen (Puppet Pals) eller med foton vi tagit på våra egenvalda deltagare. Barnen är nöjda och jag är nöjd för de har fått utveckla sitt språk och ge uttryck för sina tankar och även fått erfarenhet av att vara producenter i stället för konsumenter på Ipaden. Tillsammans med barnen är det enkelt för vi vet hur våra historier börjar och slutar, där emellan turas barnen helt enkelt om att lägga till en del var och mellan varje barn läser jag upp hur långt vi kommit och har möjligt att göra/föreslå tillägg inför nästa del och allra sist syr vi tillsammans ihop ett slut – före snipp, snapp, snut så var sagan slut. Ibland blir det en röd tråd och ibland blir det en massa spretiga påståenden.

Inför delprov 2 skriver jag ihop en berättelse baserad på och inspirerad av barnen på min grannavdelning – där de har Bockarna Bruse som tema och har lekt med tanken, tänk om det var trollet som ville gå över bron hur hade det då gått? 

Ett mål med min berättelse, är att ge den tillbaka till barnen i syfte att väcka tankar och ev. samtal på barnens nivå om stora frågor som olikheter, utanförskap, integration. Berättelsens upplösning visar också på en lösning som ligger barnen nära, att hitta gemensamma intressen att lära känna varandra kring, i stället för att ha förutfattade meningar kan man fokusera på det som är lika i stället för det som är olikt. Ett annat, är att äga det jag använder i min produktion, i min digitala berättelse är allt 100% mitt eget.

Jag berättar till sagan samtidigt som jag flyttar karaktärerna och väljer att nynna trollmorsvisa, fortfarande med tanken att i efterhand lägga på ett lager med visan. Jag gjorde om hela berättelsen en gång, och sedan början en gång till, sen ville jag gå vidare, jag tänkte att började jag peta för mycket i hur jag berättade, att jag blev distraherad av samtidigt sköta tekniken i appen skulle produktionen dra ut på tiden. Till efter produktionsarbetet har jag tre filer att jobba med, jag plockar upp mina film delar i Windows, Video Editor och klipper bort och trimmar filmen. Letar upp en version av Trollmorsvaggvisa jag får använda fritt men jag tycker inte det låter bra, det harmoniserar inte med berättelsen, så jag plockar bort den igen. 

När jag visar berättelsen jag gjort för barnen var de  förstummade och storögda inför det välkända och annorlunda i berättelsen så pass att vi hunnit mer än halvvägs i berättelsen innan de inser att det jag som är berättaren.